torsdag 28 juli 2011
lördag 23 juli 2011
torsdag 21 juli 2011
Janne sundin villken grabb
Jan Sundin - en mångsidig herre, om man skall döma efter denpresentation som finns på EP-skivans omslag.På skivans baksida finns denna presentation av Jan Sundin:"JAN SUNDIN är känd som en mångsysslare inom show-business. Jan Sundin En-Man-Show på folkparksscener, BD-revyer och otaliga underhållningssammanhang är bevis på den saken. Här är ett nytt prov på Jan Sundins mångsidighet. Den här grammofonskivan bär verkligen Jan Sundins signum. Han har gjort allt utom presentationen av sig själv på detta skivomslag. Jan har skrivit och arrangerat musiken på alla fyra melodierna.¤ Jan har skrivit texterna¤ Jan spelar gitarr¤ Jan spelar piano¤ Jan spelar mandolin¤ Jan spelar rotborste¤ Jan spelar bas¤ Jan sjunger¤ Jan snackar¤ Jan skrattar¤ Jan har varit sin egen inspelningstekniker¤ Jan har varit sin egen producent¤ Jan har gett ut den på eget skivbolagKom sedan inte och säg att karln inte är mångkunnig! Dessutom. Det har blivit en skivprodukt som verkligen gör skäl för ordet annorlunda. Det här är inte likt någonting annat. Det är bara likt Jan Sundin.Nog sagt - lyssna!"¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤På skivbolaget EPOK har även följande "NORRLANDSTOPPAR" utgivits:¤ GOLDFINGERS ¤ BOMBERNA ¤ ANDERS ERIKSSONS ORKESTER ¤ DON CURTIS ¤ RUNE GÖRANSSON ¤ OLLE NORELL ¤ BOOTS ¤ OLLE LUNDMARK ¤ ERIC TÖRNQVIST ¤
Text och bild har jag lånat av min bloggvän Roger Lindqvist från Piteå
21 juli
tisdag 19 juli 2011
Sommar i P1 18 juli
Fröst är uppvuxen iSundsvall ochSollefteå. Hans föräldrar är amatörmusiker och även hans bröder är professionella musiker, nämligen pianisten Johan Fröst och altviolinisten Göran Fröst. Han har studerat för Inge Magnusson vid Härnösands Folkhögskola
NAMN: Martin Fröst
FÖDD: Uppsala
BOSATT: Stockholm
ÅLDER: 40 år
TITEL: klarinettist
lördag 16 juli 2011
Överkalix marknad 2011
fredag 15 juli 2011
torsdag 14 juli 2011
onsdag 13 juli 2011
måndag 11 juli 2011
övik för 100 år sedan
Örnsköldsvik för 100 år sedan
Örnsköldsvik fick sina stadsrättigheter 1894 och drivande kraft var landshövdingen Per Abraham Örnsköld.
Staden fick namnet Örnsköldsvik efter den energiske landshövdingen Per Abraham Örnsköld.
Redan 1892 byggde SJ ett järväggsspår mellan Örnsköldsvik och Mellansel med anknytning till Norra stambanan.
I början av 1900-talet hade Örnsköldsvik borgmästare, magistrat,Rådhusrätt, Stadsfullmäktige med 27 ledamöter. (I dag behöver man hela 77 ledamöter.)Örnsköldsvik har alltid varit en typisk handels,industri och sjöfartstad sedan staden fick sina rättigheter.
Domninerande företag i början av seklet var Moälvens Träsliperi AB, AB Bröderna Elfvings skofabrik och Jerveds mekaniska verkstads AB.I Örnsköldsvik fanns två tidningar Örnsköldsviks Allehanda och Örnsköldsviksposten.
I övre delenav stan fanns Länslasarettet med tuberkolosavdelning med plats för 250 patienter.
Örnsköldsvik hade ångbåtsförbindelser med ett stort antal svenska hamnar, samt med Köpenhamn, Hamburg, Lybeck, Stettin med flera utländska hamnar. Bussförbindelse fanns med Härnösand, Umeå, Åsele och ett antal närliggande platser.År 1952 gjordes den första sammanslagningen till Örnsköldsvik storkommun där Nätra och Sidensjö ingick.
Den slutliga storkommunen ombildades 1971 där ingår Anundsjö, Nätra, Grundsunda, Trehörningsjö, Björna och Sidensjö.
Den stora kajen vid hamninloppet var färdig 1909 och blev 2500 meter lång med ett djupp av 4,7-7 meter.
Det fanns turlista på passagerartrafik från Umeå till Stockholm.
Ångbåt var nog det vanligaste färdmedlet vid längre resor.
Nu 100 år senare skall vi inviga den moderna Bottniabanan där vi åker till Stockholm på cirka 4 timmar och 40 minuter, vilken utveckling vi fått uppleva som blivit pensionärer.
Åke Westerlind
Örnsköldsvik fick sina stadsrättigheter 1894 och drivande kraft var landshövdingen Per Abraham Örnsköld.
Staden fick namnet Örnsköldsvik efter den energiske landshövdingen Per Abraham Örnsköld.
Redan 1892 byggde SJ ett järväggsspår mellan Örnsköldsvik och Mellansel med anknytning till Norra stambanan.
I början av 1900-talet hade Örnsköldsvik borgmästare, magistrat,Rådhusrätt, Stadsfullmäktige med 27 ledamöter. (I dag behöver man hela 77 ledamöter.)Örnsköldsvik har alltid varit en typisk handels,industri och sjöfartstad sedan staden fick sina rättigheter.
Domninerande företag i början av seklet var Moälvens Träsliperi AB, AB Bröderna Elfvings skofabrik och Jerveds mekaniska verkstads AB.I Örnsköldsvik fanns två tidningar Örnsköldsviks Allehanda och Örnsköldsviksposten.
I övre delenav stan fanns Länslasarettet med tuberkolosavdelning med plats för 250 patienter.
Örnsköldsvik hade ångbåtsförbindelser med ett stort antal svenska hamnar, samt med Köpenhamn, Hamburg, Lybeck, Stettin med flera utländska hamnar. Bussförbindelse fanns med Härnösand, Umeå, Åsele och ett antal närliggande platser.År 1952 gjordes den första sammanslagningen till Örnsköldsvik storkommun där Nätra och Sidensjö ingick.
Den slutliga storkommunen ombildades 1971 där ingår Anundsjö, Nätra, Grundsunda, Trehörningsjö, Björna och Sidensjö.
Den stora kajen vid hamninloppet var färdig 1909 och blev 2500 meter lång med ett djupp av 4,7-7 meter.
Det fanns turlista på passagerartrafik från Umeå till Stockholm.
Ångbåt var nog det vanligaste färdmedlet vid längre resor.
Nu 100 år senare skall vi inviga den moderna Bottniabanan där vi åker till Stockholm på cirka 4 timmar och 40 minuter, vilken utveckling vi fått uppleva som blivit pensionärer.
Åke Westerlind
lördag 9 juli 2011
onsdag 6 juli 2011
måndag 4 juli 2011
Goldfinger nostalgi
Före Goldfingers, spelade Douglas i popbandet BOOTS. Bandet varliksom Goldfingers hemmahörande i Örnsköldsvik.Tala om rivstart! Nu var det inte så fel. Kritiken blev fin även efter premiären inte minst tack vare den breda repertoaren. Den möjliggjorde dessutom en innovation helt ny för den tiden. En låda som ställdes ut framför scenen och där publiken fick lägga lappar med önskemål om vilka låtar som helst. I regel klarade grabbarna av dem och gjorde de i enstaka fall inte det så blev det improvisation. Detta bidrog till den snabbt växande populariteten. Mångsidigheten och kunnandet gjorde att efterfrågan blev stor och hela Norrland kom att bli bandets spelmarknad. Ofta på bortaplan med långa avstånd på lördagar och sedan hemma på Parken på söndagkväll. Då fanns det gott om dansanta som fyllde Parken trots att det väntade en arbetsdag efter.Jojjen har många minnen från den tiden och särskilt minns han en spelning i Niilivaara då det var så kallt att polisen stoppade alla som hade tänkt sig åka hem innan dansen var slut bara för att inte riskera att någon skulle få motorstopp efter vägen och frysa ihjäl. När dansen var över fick alla samlas och publik, orkester och funktionärer, åkte sedan i kolonn med en polisbil först och sist för att kontrollera så ingen blev stående. Roligaste minnet är nog ändå uttagningen till folkparkernas artistforum. Det började i Borlänge och förlöpte fint, men ingenting hände direkt efteråt. Men - till allas förvåning kom så småningom en kallelse till finalspelning i Halmstad våren 1967. Bland finalkonkurrenterna fanns den numera välkända låtskrivaren Monica Forsberg med sin orkester. Sveriges alla folkparkschefer fanns på plats och jublet blev enormt när vinnarna Goldfingers presenterades. Ett problem uppstod emellertid direkt eftersom grabbarna fick 253 bokningar redan samma kväll! Det skulle naturligtvis få konsekvenser för det civila jobbet, det blev svårt att kombinera med det myckna resandet. Grabbarna tvingades ta beslut omgående om de skulle göra en professionell satsning. Efter att ha rådfrågat de sina hemmavid gav grabbarna klartecken och därmed var karusellen igång.Väl hemkomna började de fundera på hur de skulle lösa de långa resorna - det behövdes ju sömn också mellan spelningarna. Lösningen blev en gammal buss som de köpte av Lindströms i Husum, en Hägglunds B52:a, som byggdes om till både sov- och arbetsrum. Därmed kunde de färdas åtminstone någorlunda bekvämt även om resorna var i längsta lager. Det var en härlig, framgångsrik och stimulerande tid för Goldfingers. Inom hela landet, och även i Norge, vanns stora framgångar. Goldfingers spelade inte direkt swing, men svängigt och välarrangerat - det var en musik som tilltalade en stor publik. Telstars, Hazy Osterwall och Leif Kronlund tillhörde förebilderna. I konceptet ingick också inte betydelselöst mellanprat mellan danserna som särskilt inspirerade kvällar kunde innehålla imitationer av andra kända artister.Jan Malmsjö stod som förebild för en av de mest lyckade. Sammantaget blev framträdandena oerhört uppskattade. Trivsamt och stimulerande var också samarbetet med många av dåtidens toppartister som Cacka Israelsson, Little Gerhard och Anna-Lena Löfgren. Tyvärr blev satsningen inte så ekonomiskt framgångsrik som väntat vilket bidrog till att orkestern upplöstes i slutet av 60-talet. Det fanns också andra skäl. Det sinande intresset för dans hos ungdomarna, mycket beroende på att Svensktoppen startade och dels kom en ny skattepålaga för artister där 40 procent av bruttot skulle betalas i förskott. Det här ekonomiska dråpslaget från myndigheterna gjorde det omöjligt att fortsätta och därmed togs beslutet att upphöra med en av landets då bästa dansorkestrar.Noterbart är att en av deltagarna den gången bestämde sig att "Nu får det vara slut på detta. Aldrig mer dansmusik för mig". En månad senare stod en ny turnébuss vid Gnistan med namnet "Norrländers" påmålat. Douglas Söderlind hade fått återfall.
söndag 3 juli 2011
fredag 1 juli 2011
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)